Norske nätpoker-legenden Johnny Lodden berättar om de galna glansdagarna, sin syn på pokerns utveckling och oron för ett alkoholfritt norskt mästerskap.
I mitten av 00-talet var Johnny ”bad_ip” Lodden en av de absolut hetaste spelarna på nätet.
Efter en svängig karriär med höga toppar och djupa dalar spelar Lodden inte längre i de högsta onlinespelen, men han är fortfarande sponsrad av PokerStars och aktiv på den stora liveturneringsscenen.
PokerListings fick en intervju med den norska stjärnan.
Intervjun gjordes av Dirk Oetzmann och Christian Henkel.
Intervju Johnny Lodden
Berätta lite om hur din onlinekarriär startade.
Jag började spela när jag var runt 16. På den tiden var det en dröm. Enkla och snabba pengar. Nu är det bara hårt arbete och det är ofta omöjligt att vinna.
Det känns som att det bara sitter robotar där, maskiner som vinner. Jag menar inte riktiga maskiner förstås, men många av spelarna spelar som maskiner, säger Johnny Lodden till PokerListings.
Hur högt spelade du på den tiden?
Jag spelade det högsta som fanns. 200/400 större delen av tiden.
Du blev ett omedelbart hot mot de etablerade spelarna när du började. Du spelade mot några av de stora namnen utan att visa någon respekt.
Det var för att jag inte var särskilt intresserad av poker så jag visste inte vilka de killarna var. Jag ville bara spela poker och tjäna mycket pengar.
Jag började resa runt med en grupp med fem eller sex spelare. Vi vann även mycket online och vår stil var ny för de äldre spelarna.
Skulle du säga att du var med och uppfann den skandinaviska powerpokern?
Ha, jag antar att man kan säga det. För tio år sedan hade ingen hört talas om aggressiv poker. Alla spelade enligt den gamla skolan, man fick inte trebetta med något sämre än kungar, du vet.
Det var superkul. Jag kommer ihåg hur jag vann min första liveturnering. Det var i St. Maarten och jag hade även tagit några drinkar.
Jag kom till headsup och spelade mot en old school-snubbe. Mina vänner hade gått ut så jag ville bli klar snabbt. Jag höjde varje hand och min motståndare fortsatte folda som om han satt vid ett fullt bord.
När jag var i small blind sa jag “raise” medan dealern fortfarande blandade, när jag var i stora mörkade limpade han in och jag höjde. Till slut satt han där med bara en big blind kvar.
Mina vänner och jag vann typ fyra av sju turneringar i St. Maarten. Stora pengar. Alla andra bara hatade oss. Det var fantastiskt.
Sedan, 2005/2006 exploderade nätpoken och killar som jag och mina polare vann en massa pengar.
Ett par år senare fanns det böcker och videor och allt sådant så folk blev bättre och bättre. Nu är det nästan omöjligt att vinna.
När tänkte du först att sötebrödsdagarna var över och att du kanske aldrig skulle tjäna sådana pengar igen, som du gjorde tidigare?
Är inte säker, kanske 2008. Det var då spelen började bli väldigt professionella.
Innan det var jag en av de få som spelade på de högre nivåerna med den nya stilen, tillsammans med Patrik Antonius och durrrr.
Det fanns liksom en överenskommelse mellan oss att vi inte skulle spela mot varandra.
Så var och en av oss satt vid varsitt bord och väntade och om någon fisk kom och satte sig fick den av oss han valde spela mot honom.
Du är dock även känd för några stora krascher. Nådde du någonsin ett läge där du trodde att du inte skulle överleva?
Jag tänkte aldrig allvarligt på att sluta då. Jag blev pank 2009, tror jag, men det fanns alltid några vänner som kunde backa mig.
Alla visste att jag var tillräckligt bra för att vinna så pokercommunityn svek mig aldrig. Det fanns alltid någon nära mig som vann och hjälpte mig tills jag kom tillbaka.
Så det fanns aldrig en plan B? ”Vad ska jag göra om jag inte kan spela mer?”
Nej, det fanns det inte. Jag har faktiskt tänkt på det mycket mer på den senaste tiden än vad jag gjorde då.
Jag har spelat så länge och jag skulle vilja testa något nytt. Just nu har jag passionen igen, men för två år sedan var det väldigt nära att jag slutade.
Jag funderade på att kanske skaffa ett lärarjobb, någon sorts riktigt jobb, bara för att testa det. Jag ville se om jag hade passionen för det.
Jag tänkte att om jag kanske jobbade utanför pokerindustrin i ett halvår eller ett år skulle det väcka min passion för pokern igen, eftersom då skulle jag få se…du vet (skrattar)…så är det att jobba.
Jag antar att det är rätt normalt att man blir uttråkad och lite utsliten om man gör samma sak i tio år.
Dessutom hade jag fått barn, och det förändrar också mycket.
Hur har tillvaron som PokerStars-proffs förändrats genom åren?
Alltså, när jag skrev på var det något speciellt att vara ett team-proffs. Det fanns bara 30 i världen.
Sedan fanns det plötsligt 200, åtminstone över 150. Ibland hade vi möten och jag visste inte vilka hälften var.
Det kändes inte särskilt bra, men det ändrade sig igen när de sparkade ut många av dem.
Jag är en av de mer erfarna killarna nu, så jag har kanske en starkare position än andra som kom och gick efter mig.
Det lite lustigt att titta på din karriär, med tanke på att du kommer från ett land där poker är nästan helt förbjudet.
Norge är riktigt löjligt med sin lagstiftning. Men vi har faktiskt en ny parlamentsledamot nu som är lite intresserad av poker.
Det är möjligt att vi från och med nästa år åtminstone kommer att kunna anordna norska mästerskapen i Norge.
Men det kommer ändå inte att kännas likadant som tidigare att spela i vårt mästerskap eftersom man troligen inte kommer att få dricka alkohol, man kommer inte att få spela cashgames, man kommer inte att få spela mer än tre turneringar om året, sådana saker.
Det är roligt att det fortfarande är stort hemlighetsmakeri runt norska mästerskapen, trots att de spelats i olika länder som Irland, England, Sverige och Estland i runt 14 år nu.
Jag var där i år, i Dublin. De hade 1 300 spelare och det har varit den största turneringen i Europa två år i rad nu. Det är löjligt.
Men det har alltså funnits tecken på att den norska lagstiftningen kan komma att förändras?
Ja. En av våra tyngsta politiker försöker verkligen legalisera det. Han kom faktiskt till Dublin och spelade i turneringen.
Det var mycket strul med det, men han är en av få som inte bryr sig ett skit om vad andra tycker.
Han ser poker som ett skicklighetsspel, medan Norge ser på det som om det vore som att spela på slots.
FOTNOT: Turneringen i St. Maarten Lodden nämner i texten spelades 2004 och var en $500 No-Limit Holdem Freezeout. Lodden besgrade engelsmannen Bensimon Frauch headsup och tog hem $26 430 i prispengar.