Moneymaker är en betydelsefull trendsättare inom pokern och vinnare av Main Event vid WSOP 2003. Nu träffar vi honom i Prag för att prata om PokerStars, den oförglömliga segern och att låna ut pengar.
En konversation med Chris Moneymaker
PokerListings: Chris, PokerStars har nyligen sålts. Kan det här vara slutet för de större pokerprofilerna också?
– Nej, det här en helt vanlig affärshändelse. Företaget har fått en ny ägare och nu tar man beslutet om vilken väg bolaget ska gå. Om båda parterna går samma väg så följer man självklart med.
– Jag har känt till bolaget sedan tidigare och vet att Amaya Gaming har plockat åt sig många av deras medarbetare. Nu hoppas jag på en fin och långvarig relation.
Du har varit en av PokerStars framgångsrikaste profiler. Kan du berätta lite om tiden innan WSOP-titeln och hur PokerStars såg ut i sina tidigare dagar?
– En av mina vänner uppmanade mig till att börja spela poker på nätet. Jag hade provat några casinospel tidigare, men det vinner man inget på.
– Så, från början var jag lite skeptisk till det men bestämde mig senare för att ge det ett försök på PokerStars. På den tiden spelade jag Limit Poker med limits från $5/$10 eller $10/$20. Det tyckte jag om väldigt mycket.
– Då spelade jag cirka 15 till 20 timmar varje vecka. Jag visste inte hur man navigerade på sidan och råkade vid ett tillfälle klicka in mig på en sit and go.
– Helt plötsligt snubblade jag in på WSOP-satelliten, som jag också kom att vinna. Då fick jag resa till Las Vegas.
– När jag väl anlände till mitt hotell möttes jag av två PokerStars-medarbetare. De gav mig en väska och en t-shirt. Det enda de sa var att jag hade ett häftigt namn.
– Det var Dan Goldman, PokerStars före detta marknadschef och hans assistent.
Och sen lyckades du ta dig till dag 4…
– Ja, det stämmer. Då började killarna från PokerStars bli mer involverade.
– Då gick vi ut varje kväll och samtidigt fick jag chansen att lära känna många människor som arbetade med poker.
– Innan min resa kände jag bara till Doyle Brunson, Johnny Chan och Phil Hellmuth.
– Vid ett tillfälle satt jag och spelade med Dan Harrington. Jag hade ingen susning om vem han var, men efter några dagar visste alla vem jag var.
PokerStars hade möjligheten att använda ditt namn i PR-syfte. Visste PokerStars hur viktig du var för dem?
– Det var unikt att jobba med familjen Scheinberg det första året.
Ja, du var väl en del av familjeföretaget?
– Exakt. Om jag behövde något så ringde jag till antingen Mark eller Isai.
– Kände jag för att åka till PCA så ringde jag bara till cheferna.
– Det fanns inga förbindelser, kontrakt eller liknande.
– Mark Scheinberg var med oss på en kryssning under den första upplagan av PCA. Ingen av personalen visste vem han var.
– Isai var också tillgänglig under de första åren men kom att bli en upptagen affärsman. När jag ringde honom på den tiden så kunde han svara med ”Hey, what’s up?”
– De hade bränt hela sin marknadsföringsbudget på WSOP 2003. Det blev en succé när de direktsände finalbordet. Man kan säga att det gav mig lite plats i rampljuset.
Greg Raymer och Joe Hachem är några av Pokerstars spelare som har försvunnit från pokerscenen. Känner du dig lite ensam bland alla dessa nya ansikten?
– Du har faktiskt rätt i det du säger. Jag brukade resa till WSOP-turneringarna och EPT tillsammans med Greg och Joe. Vi var de första medlemmarna men också väldigt bra vänner.
– Jag har å andra sidan en del yngre vänner som spelar online.
– Antingen så är man aktiv eller så struntar man i att hänga kvar. Jag var lite passiv mellan 2004 och 2009, men jag har förändrats.
Känner du dig som en kändis i USA?
– Jag kan inte påstå att folk springer efter mig. Det händer dock att jag får skriva några autografer när jag lämnar mina hotellrum.
– Människor i min hemstad kommer också fram ibland. De säger att de känner igen mig från någonstans, men kan inte sätta fingret på var de har sett mig.
– Så nej, jag är ingen kändis. Jag var bara lycklig som fick tillfället att träffa andra kändisar som Leon di Caprio och Ben Affleck.
– Jag har haft många fördelar i min karriär men kan fortarande leva ett normalt liv.
Du har tre barn. Kommer du någon gång berätta om ditt liv och hur du blev pokerns ansikte utåt?
– Min äldsta son har redan börjat ställa frågor. Hans skolkamrater frågar honom om hans pappa, den där kända pokersnubben.
– Så ja, de har redan förstått vad jag håller på med. En dag lär jag ta med dem och visa hur den där världen ser ut.
– De andra delarna och videoklippen på YouTube, ja, det får de själva utforska när de kommer i kontakt med internet. Det lär bli en överraskning för dem.
I en tidigare intervju berättade du att pokerspelare kan låna upp till 100 000 dollar på bara en dag. Det är ganska mycket pengar. Har du någon gång blivit lurad eller inte fått tillbaka dina pengar?
– Ja, det händer ibland. Jag har själv blivit lurad ett flertal gånger. Många av bedragarna har dragit sig ur pokerscenen eller så håller de hus på låginköpsturneringarna.
– Det händer också att de råkar sitta bredvid mig när jag spelar en $10k High Roller. Men vad kan jag göra än att påminna dem att de är skyldiga mig pengar.
– Sen kan jag inte slå till dem heller. Det är lite frustrerande.
– Du är ansvarig för dina egna lån. Sen är det mitt eget fel om jag har gjort en felaktig bedömning.