Online-SM. Check
När jag slog igen datorn för sista gången som professionell pokerskribent den 1 januari 2019, efter nio år på heltid i branschen, trodde jag ändå att jag skulle ha en fot kvar i er värld. Att jag skulle läsa bloggar från folk jag kände, smygtitta in på en liverapportering då och då. Kanske spela någon session här och där online, och beta av någon livesittning då och då. På måndagen skulle jag öppna datorn, smyga in på PokerStars och kolla hur det gått för vännerna i söndagsgrinden genom att skumma igenom resultatlistorna.
Så blev det inte. Jag skrev några sporadiska bloggposter, men klienterna förblev stängda. När sommaren kom bestämde jag mig ändå för att checka av en post på bucket listen. Jag skulle resa till Tallinn och besöka spelarnas SM som just en spelare. Jag har aldrig känt mig som något annat än en i gemenskapen. En byggsten i det Camp Sweden som formades kring SM. Men att få åka dit som spelare var något annat. Varje år har jag arbetat på såväl live-SM som online-SM, och min princip har alltid varit att man inte spelar det man rapporterar. Men nu hade jag chansen. Tillsammans med min vän och poddkollega Magnus Betnér besökte jag SM-veckan och begick min debut i PLO-SM.
No sleep til Tallinn
Vän av ordning kan så klart lyfta på ögonbrynen och undra varför jag väljer PLO:n och inte main event, om jag nu dels ska spela SM för första gången, och dels dessutom är en medioker spelare som både i absoluta mått och relativt sett är ännu sämre i Omaha än i Texas. Jag resonerade som så att det inte spelade någon roll. Jag var inte där för att maximera mina chanser, utan för att få uppleva SM. Vilket event det var spelade inte lika stor roll, och då passade omahan bättre tidsmässigt för mig.
Det blev en fantastisk vecka. Mauritz hade, som alltid bjudit in till in regelrätt folkfest som väl uppfyllde mina förväntningar, även om mitt SM-äventyr tog slut i mitten av första dagens spel. Jag fick också den stora äran att dels få vara med och välja in Mikael Thuritz och Ola Brandborn i Hall of Fame, samt gästa finalbordsstreamen som kommentator. En femplusresa utan tvekan.
Men hemma igen återgick jag till min frånvaro från pokervärlden. Jag saknade människorna, men inte branschen och inte spelet. Och inte jobbet. Tiden gick. Åren gick. Ända fram till i vintras. Ett facebookinlägg sista november. Jag skrev följande rader:
“Skulle jag skriva en intervjubok med svenskar jag träffat under min tid i pokervärlden, och verkligen gå på djupet och bli personliga skulle önskelistan kanske bli något sånt här: Viktor Blom, Fredrik Nordborg, Kicki Söderlundh, Christian Jeppsson, David Sonelin, Ishak Noyan, Anton Herrmann, Nalle Hedlund, Branne Stupar, Micke Doverklint, Sofia Lövgren.”
Någon intervjubok finns (ännu) inte påtänkt, men knappt två veckor senare var det klart och offentliggjort att jag skulle bli bloggare på PokerListings. Jag hade inga som helst illusioner om att mina föråldrade kunskaper om branschen och ett döende kontaktnät skulle duga för att skriva något aktuellt, utan mitt fokus ska ligga på att berätta om det som var. Och hur jag såg det. Och plötsligt var det roligt att skriva igen.
Bucket list revisited
När online-SM 2022 närmade sig kom frågan om jag ville gästa streamen. Funderade, och kom rätt direkt fram till att det ville jag så klart. Och när det närmade sig insåg att jag att jag ville spela också. Jag hade spelat ett par lowrollers tidigare, och ett sidoevent. Men aldrig något main, då jag bevakat dessa varje år under min aktiva karriär. Det skulle alltså åter igen bli dags för att checka av bucket listen. Att spela main event i online-SM.
Tillsammans med mina vänner Olof Haglund, Mr Lidur och Mauritz Altikardes höll vi igång SM-streamen samtidigt som vi spelade SM-eventet, och det var inget annat än magiskt roligt. Poker var precis så roligt som det var när det slog klorna i mig från början. Men strax före midnatt var det över. Som en rätt orimlig passus kan jag även berätta att jag lyckades missa min egen bust i turneringen; Mr Lidur fick berätta för mig hur jag rök. Jag hade nästan på autopilot stoppat in shortstackad med pockets medan jag höll låda i streamen, och sen inte följt upp utfallet på det. Min sorg över busten var måttlig; glädjen att ha fått vara en del av SM-festen var så mycket större.
Och nu, några veckor senare, sitter jag här. Jag saknar fortfarande folket, men inte speciellt mycket av branschen eller arbetet. Med det sagt skulle det förvåna mig oerhört mycket om det inte blir fler gästspel utöver denna blogg. Jag har inga jätteproblem att projicera mig själv på golvet på ett liveevent, om inte som liverapportör så i alla fall med några dagliga bloggposter för att återge atmosfären och glädjen från den svenska pokerscenen. Det vore fantastiskt roligt. Till dess tackar jag för att dörren till er värld aldrig varit stängd, och att jag fortfarande känner mig fantastiskt varmt välkommen! Och i bloggform här får ni dras med mig ett tag till.
