När Matti Karonen visade upp 10 7 6 3 strax efter klockan fem natten till söndag, var den sista handen i de SM-klassade disciplinerna spelad. Jag spatserar genom ett jämförelsevis tomt Banco Casino upp till hotellrummet för att öppna datorn och skriva det här inlägget. Den här veckan har gett mig många upplevelser som jag nu tänkte försöka summera i något som kan likna en krönika.
När Mauritz ringde upp mig för en dryg månad sedan och frågade om jag ville liverapportera från årets SM var det inte mycket att tänka på, och jag tackade mer eller mindre ja direkt. Jag ska inte ljuga: visst var man nervös inför detta ärorika uppdrag. En stor eloge ska ges till legendaren Erik "ValterEgo" Rosenberg som ställde upp på ett kortare mentorssamtal några dagar innan avresan, det underlättade obeskrivligt mycket!
Jag landade på Wiens flygplats redan på söndagen och delade en bil med Krukan-Simon och den gode Westman, två av många personer som har bidragit till den magiska veckan vi haft i Bratislava. Dryga 40 minuter senare anländer vi till casinot och chauffören lastar ur min resväska som är fylld till toppen med anteckningsblock och kulspetspennor. Vi äntrar Crowne Plaza och tar en cappuccino med Ante, Björne och Bollen och går igenom veckan.
Efter en god natts sömn och en stabil frukost går jag till konferensrummet "London" där dag 1A i Sviten Special ska bli den officiella starten på SM-veckan. Westman hälsar alla välkomna och yttrar sedan de legendariska orden "shuffle up and deal". Vi var officiellt igång och undertecknad var taggad redo att dyka in med huvudet före. Jag sprang åttor runt borden, nosade dealers i nacken, antecknade händer, gjorde intervjuer, och framförallt försökte jag luska ut namn på alla spelarna. Det var högt tempo, men bara efter några minuter visste jag att den här veckan skulle bli något alldeles speciellt.
Timmar kändes som minuter och plötsligt var klockan midnatt och det var dags att bryta spelet för dagen. Jag tror jag satte nytt världsrekord i nya bekantskaper under måndagen, bekantskaper som under dagarna har blivit vänskaper.
Sviten Special återupptogs på tisdagen och efter att Hans Pettersson hade korats till vinnare så skuttade jag en trappa upp för att följa mörkpokern. Då det hade blivit sent redan på måndagen och jag varit igång från klockan 12 på tisdag, var tanken en något mer sporadisk bevakning av poker-SMs äldsta disciplin. Det visade sig dock vara en total omöjlighet. Som den pokernörd jag är, kunde jag omöjligen gå därifrån. Där stod lilla jag bland namn man läst om i alla år: Per Hildebrand, Ola Brandborn, Mauritz Altikardes med flera. Att få gå omkring där med ett anteckningsblock och se alla legender köpa tre kort vardera var helt klart en av de bästa upplevelserna från veckan. Jag minns inte vad klockan var när Westman till slut tog vinnarfotot på Peter La Terra. Jag har börjat fundera på att själv spela mörkpokern nästa år för att få vara med om pokerhistoria.
Så kom onsdagen och det var dags för Main Event! Jag hade ett tydligt mål med mitt uppdrag som liverapportör: förmedla känslan i rummet. Jag varvade handanalyser med "fem snabba" och slängde då och då in en chip count på den potentiella chipleadern. Då dag 1A bröts efter att nivå 20 var färdigspelad, fick jag en chans att ta igen några timmars sömn.
Dag 1B och 1C spelades båda på torsdagen, där 1B var den som började klockan 12:00. Jag tycker att Main Event är ett otroligt bra exempel på att poker-SM är mer än bara poker; trots att alla spelarna hade siktet inställt på den åtråvärda pokalen, var det trevlig stämning, artiga konversationer, torra ordvitsar och givetvis också en och annan bluff på river. Banco Casinos spiraltrappa blev helt klart sliten när jag sprang upp och ner för att också ge H.O.R.S.E-eventet den bevakning som det förtjänade.
Fredagen var kanske den mest fartfyllda dagen. Inte bara var det dags för Main Event dag 2, utan det var även dags för lagpokern att sätta igång. Jag hade hört mycket om lagpokern sedan tidigare, och den bilden jag hade var korrekt: ett unikt pokerupplägg där man spelar som ett lag i ett annars så ensamt spel som poker kan vara. Det var inte många händer som spelades utan högljudda lagramsor, lustiga kommentarer eller fulla glas. Det är inget snack om att titeln i lagpokern var hundra gånger viktigare än prissumman.
Jag tror banne mig det var på fredagen som jag också avnjöt en Bloody Mary med ValueTowns Robin "Råbään" Johansson. Den som följer deras Twitch-kanal kanske har sett mig göra något gästspel där, men jag hade aldrig träffat någon av initiativtagarna i egen person. Poker-SM är fantastiskt på det sättet; om orutinerade jag får möjlighet att träffa ytliga bekanta, hur är det då inte för de som har varit engagerade i pokern under många år att träffa vänner som man spelade Chicago emot på 80-talet?!
Lördagen infann sig och det var dags att ta SM i mål. Finalbordet på Main Event skulle spelas, samt PLO och Chicago. Mitt anteckningsblock var inte långt ifrån att börja brinna av den friktionen som uppstod när jag försökte få med alla hålkort och bet-sizes. För att inte "spoila" något för de som följde finalbordet på PokerListings Twitch-kanal, låg jag medvetet en halvtimme efter i liverapporteringen. Efter ett intensivt finalbord kunde Krukans Niklas Holmström höja pokalen över huvudet. Inte heller fy skam att ta hem titeln med ett fyrtal i treor!
Efter finalbordet var det fullt fokus på Chicagon och PLO. Några timmar in i "rapporteringen" märkte jag att jag var i en svacka. En snabb powernap och en kalldusch på hotellrummet, och sen återvända jag till turneringslokalen med mycket bättre energi. Jag blev fascinerad över Chicago-eventet! Deltagarna agerade själva dealers i detta anrika kortspel och det var en blandning mellan ett SM och ett kafferep. Trots att turneringen spelades i kanske 12 timmar så var det endast leenden och ren glädje över att få spela. När Franke tog Chicago och tog ett segervarv ropandes "om Franke är tillbaka!" var det omöjligt att slita sig från bevakningen.
Thomas Holm tog så småningom hem titeln i Chicago och det var nu bara PLO-eventet som skulle spelas klart innan sista SM-eventet var färdigspelat. Jag fick flashbacks från tisdagens mörkpoker-rapportering när jag följde den tvåfaldiga PLO SM-vinnaren Per Hildebrand, fjolårets Main Event-vinnare Daniel Segerhjelm och den ödmjuka Matti Karonen och hans megastack. Som jag inledde texten med skulle det dröja till klockan 5 innan Matti tog hem segern, och vi hoppas såklart att Daniel hann med morgonflyget.
Efter Mattis vinst unnade jag och Råbään mig varsin Screwdriver medan vi konverserade med Noelia och Rasmus Agerlo. Någon timme senare släckte jag lampan och tog idag en, om jag får säga det själv, välförtjänt sovmorgon. Jag beställde veckans femhundrasjuttiofjärde Cappuccino i ordningen och laddade upp alla resultaten från SM-disciplinerna på PokerListings, samt alla bilder vår fotograf Dominik tog under veckan. När bilderna från Chicago var uppladdade kunde jag stänga ner datorn och arbetet var officiellt över: nu var det dags att själv ta plats vid borden!
Utvöver de sju SM-klassade eventen som har spelats under veckan, har det rullat andra turneringar också. Idag gick det en fin farväl-turnering med turbostruktur som jag köpte in mig i. Det blev inget jättebra start; jag lärde mig bland annat att man inte ska bluffa Greenbay med luft. När han blixt-fyrbettade så kände jag mig otroligt liten. Strax därefter bustar jag mitt första inköp med Gias svarta kungar och det fick bli en kula till.
Även andra inköpet började knackigt, men så småningom belönade mitt tålamod sig och jag plockade upp några fina nävar. Plötsligt hade jag 23BB när vi var 16 kvar. Att vara en av de sju som skulle komma ITM kändes plötsligt möjligt. Det var ungefär då jag plockade upp J 9 i Hi-jack och höjde upp till tre gånger big blind. En slovakisk stack på 12BB synar från knapp och så gör även Big Blind som är klar chiplead med kanske 70BB. Floppen kommer J 9 A och jag tänker "det här blir nog bra". Big Blind trycker både mig och Slovakien all in. Vi båda synar. Jag är uppe mot dubbla färgdrag och har en bra känsla. På turn 2 var känslan inte lika mycket bra och jag knackade två gånger i bordet. Det var rätt skoj att själv få vika upp några kort, och framförallt fick jag ju med lite whine här i bloggen!
För att avsluta den här SM-krönikan, skulle jag vilja backa bandet till lördag. Klockan 17:00 höll turneringsledare Wiseguy en kortare ceremoni där samtliga SM-vinnare fick ta emot sin pokal och folkets jubel. Plötsligt blir jag själv uppkallad till mikrofonen och får applåder! Trots att jag blev tagen av stunden fick jag fram några ord och sa att det här har varit bästa veckan i mitt liv.
…och vet ni vad? Såhär dryga 24 timmar efteråt så står jag fast vid mitt uttalande. Jag har aldrig haft såhär roligt, och ett intensivt jobb har upplevts som ett sant nöje hela veckan. Jag hoppas att ni alla - spelare, familj, vänner, bekanta, hundar - har varit nöjda med liverapporteringen och känt att ni fått den informationen ni vill ha. Jag tar mer än gärna emot konstruktiv kritik och man når mig lättast via Facebook eller Instagram (mrchristofferkarlen).
Det roligaste av allt har varit att träffa alla nya människor. Den här listan kan göras orimligt lång, och jag vill inte riskera att glömma någon. Tack alla som har förgyllt poker-SM 2023, och mitt liv!
En stor eloge till alla organisatörer och samarbetspartners som har gjort poker-SM 2023 till ett helt fantastiskt evenemang. Jag vill avsluta med ett extra tack till Mauritz Altikardes som gav mig chansen.
Ostronet checkar ut - vi ses!
